Snart 6 veckor...

Tiden den flyr iväg! Det var inte länge sedan valparna var små, blinda och hjälplösa helt beroende av sin mamma. Nu är det full fart, de har bestämda åsikter och tuggar på allt. Fick rädda undan några av mina stora utekrukor med vackra gladioler i, några skor, en kalsong (vart de nu hittat den någonstans??), en och annan strumpa samt Theos leksaker i plast och trä.

Igår satte jag in en sandlåda till dem i utehagen. Det var en riktig hit vill jag lova! Sex stycken valpar trängdes ihärdigt i lådan och Arya och Azarello somnade tillslut i den-det var väl svalt och skönt. Att alla valpar är sandiga nu och tagit med sig sand in, ja det får man väl bara tåla....
De har även fått en pulka med vatten i där Arizona och Arya trivs bäst. De krafsar och leker med vattnet. Den 8-armade bläckfisken som hänger ner ifrån trädet är Ace favorit, han kampar varje dag med den.

Ett härligt gäng är de trots sina små hyss! Vilka fantastiska valpar, så gosiga och positiva, de verkar trygga och framförallt nyfikna vilket är en mycket bra egenskap. Att en valp blir reagerar och kan bli rädd för saker den inte sett förut är inget konstigt men man vill gärna se att de släpper rädslan fort och att nyfikenheten tar överhand så att de vågar undersöka det där läskiga.
De sover natten igenom men ganska precis klockan 05.00 på morgonen börjar de sin sångkör och då är det bara att gå upp, ge dem mat och släppa de ut. Då är det 180 knyck, brottningsmatcher, krafsa ut allt vatten ur vattenskålen, tugga på saker, kissa och bajsa.
Tänk att de ännu inte fyllt 6veckor men redan nu kan tala om att de vill ur valphagen inne för att göra sina behov ute! Det är fantastiskt! De är ju långt ifrån rumsrena men att bara påkalla vår uppmärksamhet innan man gör sina behov är en bra början.

Xafira har kommit tillbaka hem efter 1 veckas semester. Det var ett kärt återseende för alla. Valparna blev helt tokiga och hon njöt i fulla drag av att bli biten och dragen i öron och päls, bli klättrad på och bli överöst med pussar.
Keelo tycker de kan dra åt skogen, de är sååå äckliga och han är livrädd för dem. Men vakta dem ska han göra och vill vara med men ändå inte. Han står och piper ifrån sitt "trygga" ställe bakom barngrinden och vill vara med. Knäppgöken! Men kommer någon valp för nära vrålar han från tårna! Han verkar inte mena så mycket bakom det för valparna bryr sig inte nämnvärt när de får sig en rejäl åthutning så öronen flyger bakåt.